Archives for november 2012

Thanksgiving at Björka

Last week our houseparent Stina was accompanied in the kitchen by Denise Lynch and Elleonor Romell, mothers to two of our pupils. The trio got the whole of Björka to soar on unexpected culinary heights. Our “Hemråd” (House Council) helped immensely as usual, and did a fantastic job with practical things like setting the tables, decorating and taking care of the dishes. Thanksgiving has now become a tradition at Björka, and various celebrations of this kind are held in all of our dormitories.

The evenings menu:

Turkey with fruit and nut stuffing
Mashed potatoes
Glazed carrots
Broccoli casserole
Sweet potato casserole
Cranberry sauce
Apple, Blueberry and Pumpkin pies!

Text: Mats-Ola Mattsson, houseparent at Björka

Below you’ll find some photos from the evening. Photographers are Dan Lynch, father to one of the Björka girls, and Mats-Ola Mattsson, houseparent at Björka.

I förra veckan fick husmor Stina sällskap i köket av två av våra mammor, Denise Lynch och Elleonor Romell. Den här trion fick hela Björka att sväva på oanade kulinariska höjder. Hemrådet gjorde som vanligt en fantastisk insats när det gäller det praktiska, dukning, dekoration och disk mm fixades med blixtens hastighet. Thanksgiving har nu blivit en tradition på Björka, och olika festligheter av det här slaget hålls på alla våra elevhem.

Kvällens meny:

Turkey with fruit and nut stuffing
Mashed potatoes
Glazed carrots
Broccoli casserole
Sweet potato casserole
Cranberry sauce
Apple, Blueberry and Pumpkin pies!

Text: Mats-Ola Mattsson, husfar på Björka

Här nedan kan ni se lite bilder från kvällen, fotografer är Dan Lynch, pappa till en av Björkaflickorna, samt Mats-Ola Mattsson, husfar på Björka.

Laos 2012

We arrived in Luang Prabang on October 24th and were taken to a hostel by David Jonsson and Jesper Lejfjord who represent World Volunteer, the organisation that arranged our trip. At the hostel we inspected the hard beds, dirty showers and outdated toilets with skepticism. The next morning we began our exhausting four-hour long hike toward the village.

Our group was split up upon arrival and my friend, Anja Svensson, and I were introduced to a man who did not speak any English. We greeted him as we had been taught: “Sabaidee”, folded our hands together and bowed. His mud hut would be our home for the next week and it was not an easy adjustment. There were no windows, in the one big room where the entire family lived and only hard bamboo sticks to sleep on. The toilet consisted of a hole in the ground and the shower was a single tap in a very public area.

The loud roosters woke us up at 4 AM every morning and at 7 o’clock we got up for breakfast – rice and lettuce. After breakfast the hard work began. We were assigned different tasks such as making mud by stomping in a mixture of hay, clay and water. We also chopped hay, made bricks and built the construction using mud and bricks. After the morning shifts everyone returned to their families for lunch – rice and lettuce. Once the afternoon shifts ended we played with the children using body language and the basic Lao words we had learnt. Dinner consisted of rice and lettuce, a meal that was met with some reluctance after five days of the same diet. The evenings ended with a reflection upon the day’s work until we returned to sleep on our bamboo sticks.

The time spent in the village was incredibly rewarding for us all; we got a chance to experience a completely different culture, work hard and feel that we were truly helping people. When we returned to the same hostel as on the first night, the soft beds, private showers and functio­ning toilets were met with warm approval. The trip to Laos was a once-in-a-lifetime experience that none of us will ever forget and we definitely recommend all students in DP14 to go next year.

Text: Natasha Patel, DP13

There’s also a film from the trip by Maureen Stringer, you can watch it either in our Movie Archive, or at Maureens YouTube-channel.

Photos: Maureen Stringer, DP13 – More photos (by Gustav Wideroth) below.

Photos below: Gustav Wideroth, DP13

Vi anlände i Luang Prabang den 24 oktober och togs till ett vandrarhem av David Jonsson och Jesper Lejfjord som representerar World Volunteer , den organisation som arrangerade vår resa. Väl framme på vandrarhemmet betraktade vi de hårda sängarna, de smutsiga duscharna och föråldrade toaletterna med stor skepsis. Nästa morgon började vi den långa och tröttsamma, fyra timmar långa, vandringen mot byn.

Vår grupp delades upp vid ankomst och min vän, Anja Svensson och jag introducerades för en man som inte talade någon engelska. Vi hälsade på honom som vi hade fått lära oss: ”Sabaidee”, höll ihop våra handflator mot varandra och bugade. Hans lerhydda skulle bli vårt hem för den kommande veckan, och det var inte en lätt omställning. Det fanns inga fönster, hela hyddan bestod av ett enda stort rum där hela familjen bodde, och man hade endast hårda mattor av bambupinnar att sova på. Toaletten bestod av ett hål i marken och duschen var en vattenkran på en mycket allmän plats.

De högljudda tupparna väckte oss klockan 4 varje morgon och klockan 7 gick vi upp för att äta frukost – ris och sallad. Efter frukosten började det hårda arbetet. Vi blev tilldelade olika uppgifter, som till exempel att göra bygglera genom att stampa ihop en blandning av hö, lera och vatten. Vi hackade även hö, gjorde tegel och byggde väggar med lera och tegel. Efter morgonskiftet gick alla tillbaka till sina familjer för lunch – ris och sallad. När eftermiddagsskiften var över lekte vi med barnen och använde kroppsspråk och de grundläggande Laos ord vi hade lärt oss. Middagen bestod av ris och sallad, en måltid som möttes med viss tvekan efter fem dagar av samma kost. Kvällarna avslutades med en reflektion över dagens arbete innan vi återvände för att sova på våra bambumattor.

Tiden i byn var otroligt givande för oss alla, vi fick en chans att uppleva en helt annan kultur, arbeta hårt och känna att vi verkligen hjälpte människor. När vi återvände till samma vandrarhem som vi kommit till den första natten, välkomnade vi de mjuka sängarna, privata duscharna och fungerande toaletterna med värme. Resan till Laos var en enastående upplevelse som ingen av oss någonsin kommer att glömma och vi rekommenderar definitivt alla elever i DP14 att resa nästa år.

Text: Natasha Patel, DP13

Det finns också en film från resan av Maureen Stringer, du kan se den i vårt filmarkiv genom att klicka här, eller på Maureens YouTube-kanal.

Foto: Maureen Stringer, DP13 – Fler foton (av Gustav Wideroth) finns längre ner på sidan.

Foton nedan: Gustav Wideroth, DP13

Interview with Erik Belfrage

Erik Belfrage, chairman of the board, Sigtuna School Foundation

Erik Belfrage, chairman of the board, Sigtuna School Foundation

Erik Belfrage is chairman of the Board of Governors for the Sigtuna School Foundation. He is deeply involved in the school’s operations and was himself a pupil at the school from 1957 to 1964.

Erik, when you look back. How do you view your school career?

I think back positively upon my time at school and have many happy memories. Those friends I made at school I continue to have today.

How different is today’s SSHL from the school you knew as a pupil?

Of course, there is a big difference. In my time you could hardly travel home during term time and the standard of accommodation was a little more austere. Furthermore, there was not the same opportunity to keep in contact with parents and family, as we did not have computers or mobile phones. However, I feel the same warmth and fellowship today at SSHL as I did as a pupil. It is also gratifying to see that so much from the past lives on, even if it may be in another form.

Can you give examples?

Yes, the inter house league, for example, where boarding houses compete against each other in various sports, or our traditional Christmas activities, the St Lucia celebration and our ceremonious graduation festivities. This is always fun to see.

Last year was turbulent in many ways, not least with regard to the debate about boarding schools. What is your view of all this?

We must obviously be open to scrutiny just as any institution in the community. It is also important to continually reflect upon that which we can improve. However, it is saddening when an isolated incident overshadows all the positive aspects of SSHL. We have a fantastic school with high academic standards and ambitious pupils. In addition, we have a committed and highly competent staff.

What are the challenges we face?

We face the immediate prospect of decreasing numbers in our year groups; however, I am convinced the school will continue to attract ambitious pupils, both from Sweden and overseas. Simultaneously we must develop and be more open to the outside world. It is pleasing the Department of Education has recently decided to reinstate the subsidy payments to SSHL, without finding any discrepancies in our accounting. Furthermore, the ombudsman for young people and children has confirmed that we follow the terms of the Education Act and other directives with regard to the security and well-being of pupils and the prevention of bullying. At the same time it is the responsibility of everyone to work even more intensively to ensure the continued well-being and contentment of all pupils.

There are rumours of cutbacks at the school, are you able to comment?

We are administered by a non-profit making Foundation. This means that all money is invested in the school operations and in pupils. However, from time to time it is also natural to review costs and expenditure. When the number of pupils and year groups begin to decrease then we need to take a close look at our running costs. There is nothing strange in this. It is a case of both accelerating and being ready to apply the brakes. As new families and pupils find their way to SSHL we can expand and invest in the future. We plan to increase efforts in areas of marketing and communication, an example of this is the new home page. Nevertheless, the fact remains it is vital to focus on even higher quality in all aspects of school life and particularly, for our pupils, we must foster stronger bonds of fellowship and joyfulness in daily life. This in turn will lead to new pupils enrolling at our fine school.

Will the boarding school in its present form survive?

Yes, I presuppose it will. Being a student at a boarding school is rewarding and enriching in many ways. In addition to the fine education and proximity of both teachers and friends, pupils develop socially when they must take care of themselves. Maybe it is not a form of schooling which suits everyone, but for ambitious students who are looking for a good study environment, SSHL is a very good option.

Thank you for your time, Erik. Is there anything more you would like to add?

Yes, I would like to take the opportunity to wish every pupil good luck with their studies in the final stages of the term. To all the staff and parents I would like express my gratitude for all the invaluable work and commitment.

Erik Belfrage, ordförande i Sigtuna skolstiftelse

Erik Belfrage, ordförande i Sigtuna skolstiftelse

Erik Belfrage är ordförande i skolstiftelsens styrelse. Han är djupt engagerad i skolans verksamhet och var själv elev under åren 1957 till 1964.

Erik, när du ser tillbaka. Hur ser du på din egen skolgång på SSHL?

Jag ser väldigt positivt på min tid på skolan och har många ljusa minnen härifrån. Många av de vänner jag fick under skoltiden har jag fortfarande kvar än idag.

Hur skiljer sig dagens SSHL från när du gick här?

Det är självklart stor skillnad. På min tid kunde man knappt åka hem under terminen och vi bodde även lite mer spartanskt. Det fanns ju inte heller samma möjligheter att hålla kontakten med föräldrar och syskon som finns idag. Vi hade ju varken datorer eller mobiler. Samtidigt tycker jag att jag känner samma värme och gemenskap nu, som det fanns på den tiden. Det är också roligt att se att det finns så mycket som lever kvar, även om det är i en annan skepnad.

Kan du ge exempel?

Ja, till exempel hemserien där elevhemmen tävlar mot varandra i olika sporter. Eller vårt traditionsenliga julpyssel samt högtidliga firande av lucia och studenten. Det är alltid kul att se.

Förra året var ett turbulent år på många sätt, inte minst med anledning av debatten kring internatskolorna. Hur ser du på det?

Vi ska självklart granskas som vilken annan aktör i samhället som helst. Det är viktigt att hela tiden fundera över hur vi kan bli bättre. Men, det är tråkigt när enstaka händelser överskuggar det positiva som finns på SSHL. Vi har en fantastisk verksamhet med hög akademisk standard och med ambitiösa elever. Dessutom har vi en engagerad och mycket kompetent personal.

Vad har vi för utmaningar?

Vi står inför minskande elevkullar, men är övertygade om att vår skola kommer fortsätta att locka ambitiösa elever. Både från Sverige och utomlands. Samtidigt måste vi utvecklas och bli mer öppna mot vår omvärld. Det är glädjande att konstatera att Skolverket nyligen beslutat att återuppta utbetalningarna till oss, utan att ha hittat ett enda fel i vår redovisning. Dessutom har Barnombudsmannen fastställt att vi följer Skollagen och övriga bestämmelser när det gäller elevers trygghet och förebyggande av mobbing. Samtidigt är det allas ansvar att fortsätta att arbeta ännu mer intensivt för att säkerställa samtliga elevers trygghet och trivsel.

Det ryktas om besparingar på skolan, hur kan du kommentera det?

SSHL förvaltas av en stiftelse utan vinstintresse. Det innebär att alla pengar investeras i verksamheten och i eleverna. När elevantalet och kullarna minskar behöver vi se över vår kostnadskostym löpande. Det är inget konstigt med det. Samtidigt måste vi både gasa och bromsa. Genom att nya familjer och elever söker sig till oss så kan vi växa och satsa framåt. Vi kommer öka insatserna inom kommunikation, ett exempel är den nya hemsidan. Men, faktum är att det viktigaste är att skapa ännu högre kvalitet och mer gemenskap och glädje i vardagen för våra elever. Det kommer i sin tur leda till att nya elever söker sig till vår fina skola.

Kommer internatformen att överleva?

Ja, det utgår jag ifrån. Att vara elev på en internatskola är utvecklande på många sätt. Förutom den fina undervisningen och närheten till både lärare och kompisar, så utvecklas man socialt när man tar hand om sig själv. Det kanske inte är en skolform som passar alla, men för ambitiösa elever som vill ha studiero så är SSHL ett väldigt bra alternativ.

Tack för din tid, Erik. Har du något mer du vill tillägga?

Jag skulle vilja passa på att önska alla elever lycka till med sina studier nu i slutskedet av terminen. Till personal och föräldrar skulle jag vilja rikta ett stort tack för allt arbete och engagemang, som är ovärderligt.

Elementary School dinner

Time again for our annual success, the ”Grundskolemiddagen”, a special dinner for all our pupils in elementary school here at SSHL. This years theme for the dinner was ”Famous”, and it was impressive to see the creativity and happiness our pupils create together. The lovely evening began with world-class canapés, cider in tall glasses, great steaks and an ice cream dessert. We also got to enjoy a musical performance by our older students, Beata Borelius-Larsson and Marcus Crowther.

The evening was further enhanced with competitions and a nice friendly community that we create together here at our school.

The Schools student support group, ”Ace of Hearts”, is the proud organizer of this evening.

Below you’ll find some pictures from the night, click on them to get a larger version.

Photo: Mats-Ola Mattsson, houseparent at Björka
Text: Bo Mattson, houseparent at Tallåsen and adult supervisor for ”Ace of Hearts”

Då var det dags igen för vår årliga succé, Grundskolemiddagen för våra elever på SSHL. Kvällens tema var Famous, imponerade vilken kreativitet och glädje våra elever skapar tillsammans. Denna härliga kväll inleddes med snittar i världsklass, cider i höga glas, goda köttbitar och en glassefterrätt. Vi fick också njuta av ett musikframträdande av våra äldre elever, Beata Borelius-Larsson och Marcus Crowther, vilka stjärnor!

Kvällen kryddades också av tävlingar och en fin kamratgemenskap, som vi skapar tillsammans i vår fina skola.

Skolans kamratstödjarförening, Hjärter Ess, är stolt arrangör av denna kväll.

Här nedan kan ni se lite bilder från kvällen, klicka på bilderna för att få en större version.

Foto: Mats-Ola Mattsson, husfar på Björka
Text: Bo Mattson, husfar på Tallåsen och vuxenansvarig för Hjärter Ess

Herrgården´s cultural day

”It is November 17th, it is nine o´clock in the morning. Today’s theme is culture. Life is starting up in the rooms at Herrgården and one can hear the boys busily getting ready for the day.
Today the dining room has opened early. It is only nine o`clock and the boys are already appearing one by one. They are still tired but their spirits rise quickly.
The bus is leaving at about eleven o´clock for Märsta, and after that we are taking the train to the Central station in Stockholm.

The Army Museum is waiting and a guided tour about Raoul Wallenberg is also on the agenda. When there, our sister home, Backa, joins us and everybody is divided into four groups. Every one is excited. Two groups are heading off on a guided tour and two groups will travel through time from the 10th century to today.

The journey from the 10th century, with its poverty and misery until the Great War that engulfed the world in 1914, has a lot to tell. In order to enhance the experience and increase the understanding of the students, there are realistic scale models to go along with the history.
The students stop suddenly and listen to the sound of bombs falling over the trenches – the sounds touch the students deeply. It is a journey of over a thousand years and the history of the wars that have impacted Sweden throughout time.

The guide then starts her presentation.
She guides the students around and makes her last stop at the 20th century. She gives a gripping story that the students can relate to. She points out the key facts, asks questions and is excited to tell us everything she knows. She finishes by telling us about Raoul Wallenberg. She tells us about his struggle and support for the plight of Hungarian Jews under the Nazis. A man that saved thousands from the holocaust, a man that did not fight for nothing, a man that showed what just one person can do. Everyone feels, everyone sees, everyone hears.

When we have finished our visit we all meet at the exit. House parent Leif hands out pocket money so we can get a quick bite before our next stop at the Sergel cinema.

”Skyfall”, the new James Bond movie, is a lovey ending to the day. It brightens up the students with a little action after the day’s solemn presentation. Everybody is happy, everyone feels good and everyone will sleep well tonight!!

House parent Ann, Herrgården


”Det är den sjuttonde november, klockan är nio på morgonen. Dagens tema är Kultur. Det börjar röra sig i rummen på Herrgården och man hör att duscharna börjar skvala.
Matsalen har öppnat tidigare idag. Redan klockan nio och killarna droppar in en efter en. De är fortfarande trötta men stämningen stiger snabbt.
Bussen ska gå elva och tjugo till Märsta och därefter bär det av med pendeltåg till Stockholms Central.

Armémuseet väntar och en guidad tur om Raoul Wallenberg står också på schemat.
Väl framme, ansluter sig systerhemmet Backa och alla delas in i fyra grupper. Alla väntar med spänning. Två grupper ska följa med på en guidad tur och två grupper ska färdas genom tiden, från 900-talet fram till våra dagar.

Färden från 900-talet med dess fattigdom, elände och vanmakt tills det ”stora kriget” som drabbade världen 1914, har mycket att berätta och visa. För att uppleva mer och för att kunna förstå mer, har man gjort mycket verklighetstrogna modeller längs med tidens historia.
Eleverna stannar till, lyssnar på ljuden ifrån bomber som fälls över skyddsgravarna, ljud som berör. Det är en promenad genom tusen år. Tusen år av krigshistoria, tusen år som har berört Sverige genom tiden.

Guiden tar över.
Hon visar oss runt och stannar vid 1900-talet. Hon berättar målande och utförligt. Hon pekar och ställer frågor och brinner av iver att få berätta allt hon vet och känner till. Hon avslutar med Raoul Wallenberg. Berättar för oss om hans kamp och engagemang för de ungerska judarna. En man som räddade tusentals undan Förintelsen, en man vars kamp inte var förgäves och som visar vad en person ensam kan göra.
Alla upplever, alla ser, alla hör.

När vi är klara träffas vi vid utgången. Husfar Leif ordnar med fickpengar för att vi snabbt ska kunna ta något att äta innan nästa stopp, som är Biografen Sergel.

”Skyfall”, den nya James Bond filmen, blir ett härligt avslut på Kulturdagen. Det piggar upp med lite action efter dagens museumvandring. Alla är nöjda. Alla mår bra. Alla somnar gott!”

Husmor Ann, Herrgården